Omdömen

• »Det har varit kul de senaste gångerna på Nalen, jag minns fortfarande att det inte alltid varit så. Ett gästspel som nu senast Ray Gelato är väl alltid lite av ett vågspel för arrangörerna. Jag har tjatat om det förut - vill man bygga upp en större swingpublik så får man allt vara lite försiktigare första halvan av kvällen. Alla accepterar nog att sista setet kan vara på gränsen till en odansbar konsert. Men i början av kvällen så får inte förstagluttarna från prova på-kursen bli avskräckta av extremt långa låtar i ett vansinnestempo. Då går de hem tidigt utan att ens ha försökt att dansa för att sedan inte återvända i första taget. Alla ansvarig på Nalen var tyvärr som bortblåsta när golvet var som mest avfolkat. Det är ju nästintill meningslöst att påpeka till och med det som är en självklarhet om man inte samtidigt kan visa effekten otvetydigt rakt under näsan på den ansvarige. Härvidlag så skiljer sig inte pedagogiken från den enda som fungerar på ännu ej rumsrena hundvalpar.

  Det skulle nog underlätta om någon ur arrangörsstaben försökte lära sig lindy själv för att Nalen riktigt skall förstå vad som krävs för att även en nybörjare skall trivas. Snygga och tidsenliga kostymer är kanske bra, men det finns ingen i Sverige som klarar av att aktivera/animera hela publiken som Simon Selmon gör på The 100-Club i London. Lennart och Ewa är oöverträffade danslärare. Vad som nu behövs är en lekledare som behärskar det stora formatet med ett par hundra nöjeslystna. Så länge som Ray Gelatos skivbolag inte betalade söndagens konsert så ska en sådan lekledare kunna vägleda orkestern så att den spelar sådant som passar huvuddelen av publiken.

  Jag vill ju att Nalen ska gå ihop på sina swingkvällar, så att de fortsätter [med dessa] och inte säljer sig till kick off- och representationsmarknaden veckans alla dagar. För att locka även en ickedansande och istället lönsamt drickande publik så måste nog dansgolvet vara fullt precis hela tiden. Det känns nog mer OK att bara mingla och dricka öl om dansgolvet är fullt. Det är ju ett tecken på att man hamnat rätt, det vill säga på ett kul ställe. I vartfall inför sig själv kan man rationalisera bort att man inte dansar eftersom det ändå inte finns någon plats på dansgolvet. Om däremot dansgolvet är tomt så har man hamnat bland värsta sortens töntiga losers. Det är inte kul att titta på folk som inte dansar. Och nyktra lindydansare på en söndag är inte den sortens glada spontanfestare som när de inte kan dansa till musiken nöjer sig med att hoppa jämnfota med armarna i vädret framför scenen. Inget är så dött som dansare som inte dansar, så då drar man hem eller till något annat ställe istället.»

  -- Jens 1999-11-15